Domen för baktal av sahaba – Qadi ‘Iyad

Domen över den som förbannar det profetiska hushållet, profetens fruar och hans följeslagare.

Att förbanna det profetiska hushållet, hans fruar och hans följeslagare eller förringa dem är haram, och den som gör detta är själv förbannad.

‘Abdallah ibn Mughaffal sade att Allans Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade:

”Allah, Allah, mina följeslagare! Angrip dem inte efter mig. Den som älskar dem älskar dem med min kärlek till dem. Den som hatar dem förtjänar mitt hat. Den som skadar dem har skadat mig. Den som skadar mig har skadat Allah. Den som skadar Allah är nära ruinens brant” (al-Tirmidhi)

Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade:

”Förbanna inte mina följeslagare. Den som förbannar dem åsamkar sig själv Allahs förbannelse och Hans änglar och alla människor. Allah kommer inte acceptera något motvikt eller bot från honom”.

Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade:

“Förbanna inte mina följeslagare. Ett folk kommer uppstå vid tidens slut som kommer förbanna mina följeslagare. Förena er inte med dem och besök dem inte och sitt inte i deras samlingar. När de är sjuka så besök dem inte”.

Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: “Den som förbannar mina följeslagare, prygla honom”.

Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade att förbannelser och att åsamka dem någon skada är likt att skada honom själv. Det är haram att skada Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid.

Han, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: “Skada mig inte genom A’isha”. Han sade om Fatima: “Hon är en del av mig. Det som skadar henne skadar mig”.

De lärde är oeniga om straffet. Det mest välkända positionen är det som Maliks skola står för, att det är ijtihad och att personen pryglas hårt för brottet. Malik sade: ”Den som förringar Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, avrättas. Den som förringar hans följeslagare, skall pryglas”.

Malik sade också:

“Den som smädar någon av Profetens följeslagare – Abu Bakr, ‘Umar, ‘Uthman, Mu’awiyah eller ‘Amr ibn al-‘As – avrättas om han säger att de befann sig på villfarelse eller otro. Om han smädar dem på annat sätt så som folket smädar varandra, så skall han pryglas hårt”.

Ibn Habib sade:

”De shiiter som går till extremism och hatar ’Uthman och förklarar sig vara fria från honom skall pryglas hårt. Om de därutöver ger uttryck för hat mot Abu Bakr och ’Umar, så skall han pryglas ännu hårdare och prygelstraffet ska upprepas och han ska fängslas under en längre tid fram tills han dör. Det är bara den som smädar Profeten som döms till avrättning”.

Sahnun sade: ”Den som avvisar en av Profetens följeslagare – ‘Ali, ‘Uthman eller andra, ska straffas med smärta”.

Abu Muhammad ibn Abi Zayd återberättade från Sahnun angående den person som säger att Abu Bakr, ’Uthman och ’Ali var vilseledda eller otrogna att han skulle avrättas. Den som smädar andra följeslagare på samma sätt skall pryglas hårt.

Det återberättas från Malik att den som smädar Abu Bakr pryglas medan den som smädar A’isha avrättas. Han blir tillfrågad om varför och svarade: ”Den som attackerar henne har attackerat Qur’anen”.

Ibn Sha’ban återberättade detta från Malik eftersom Allah sagt: “Allah vill inte att ni någonsin ska återupprepa (förtalet) om ni är troende” (24:18). Den som återupprepar sådant förtal är en avfälling.

Abu’l-Hasan as-Saqli återberättade att Qadi Abu Bakr ibn at-Tayyib sade att närhelst Allah nämner i Qur’anen om det som avgudadyrkarna tillskriver Honom, så som Hans ord: “De säger, Den Barmhärtige har tagit sig en son, må Han vara upphöjd” (2:118) och många andra ayat. Allah säger också gällande det som hycklarna tillskriver A’isha: ”Varför, när du hörde detta, sade du icke ’Detta är inte något vi bör prata om’. Må Du vara upphöjd! (2:17). Han upphöjde Sig själv när Han deklarerade hennes oskyldig till det onda så som Han upphöjt Sig själv när Han deklarerade Sig själv vara ovan det onda. Detta styrker Imam Maliks uttalande om att avrätta de som smädar A’isha.

Signifikansen av detta – och Allah vet bäst – är att Han ser smädandet av A’isha som ett ohyggligt brott så som Han ser det som ett ohyggligt brott att folket smädar Honom själv. Att smäda henne är likt att smäda Hans Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, och Han jämför smädandet av Hans Sändebud med att skada Sändebudet med att skada Honom själv. Domen för en person som smädar Honom är att han avrättas precis så som den som smädar Hans Profet avrättas, så som vi förklarat.

En man smädade A’isha i Kufa. Mannen fördes inför Musa ibn ‘Isa al-‘Abbasi som frågade: ”Vem förde denna mannen hit?”. Ibn Abi Ya’la sade: ”Det var jag”. Han sade då: ”Prygla honom med åttio piskrapp och raka av hans hår” och mannen fördes bort

Det har återberättats att ’Umar bin al-Khattab hotade sin egen son, ’Ubaydullah ibn ’Umar, när han hörde talas om att ’Ubaydullah hade talat illa om al-Miqdad ibn al-Aswad. ’Umar sade: ”Tillåt mig skära ut hans tunga så att han aldrig kan tala illa om Profetens följeslagare, må Allah välsigna och skänka honom frid”.

Abu Dharr al-Hawari återberättade att en beduin som hade hånat al-Ansar fördes inför ’Umar bin al-Khattab. Han sade: ”Om det inte vore så att han var en sahabi så skulle jag hindrat honom från att någonsin besvära er mer”.

Malik sade:

”Den som talar illa om någon av Profetens följeslagare, må Allah välsigna och skänka honom frid, har ingen rätt till något av krigsbytet. Allah har delat upp krigsbytet i tre kategorier. Allah säger: ”För de fattiga och al-muhajirun” (59:9), och Han säger: ”De som var bofasta i denna stad och de som hade tro innan dem” (59:10). Dessa är al-Ansar. Sedan sade Han: ”De som hade tro innan dem, som säger ‘Vår Herre, förlåt oss och våra troende bröder före oss” (59:11). Således är den som talar illa om dem nekad någon del i muslimernas krigsbyte”.

I Ibn Sha’bans verk står det skrivet:

“Om någon yttrar att en av följeslagarna är son till en hora och hans moder var muslim så ges han hadd-prygelstraff för baktal, och enligt vissa av våra lärde bestraffas han två gånger om. En gång för följeslagarens skull och en gång för hans moder. Jag anser inte att samma dom råder om någon baktalar samtliga följeslagare i ett yttrande eftersom det var en specifik person som angreps. Detta baserar sig på Profetens ord, må Allah välsigna och skänka honom frid, ”Den som baktalar mina följeslagare, prygla honom”.

Det sägs även att en person som baktalar en av följeslagarnas moder om hon är vantrogen att han ges hadd-straffet för baktal eftersom han därigenom smädat följeslagaren. Om någon av ättlingarna till denne följeslagare är vid liv så pryglar de baktalaren. I annat fall är det upp till härskaren att befalla en muslim att utföra bestraffningen. Denna rättighet åligger inte andra än Följeslagarna och de vördas eftersom de var Profetens vänner, må Allah välsigna och skänka honom frid. Om härskaren hör talas om att någon baktalat en av Följeslagarna och det finns ett vittnesmål emot honom så är det hans plikt att fullfölja bestraffningen.

Det finns två positioner beträffande en person som smädar en av Profetens hustrur förutom A’isha, må Allah välsigna och skänka honom frid, En dom är att han avrättas eftersom han i själva verket smädat Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, genom att han smädat hans hustru. Den andra domen är att hon betraktas så som alla andra följeslagare och att han ges prygelstraff som bestraffning för sitt baktal. Ibn Sha’ban håller sig till den första domen.

Abu Mus’ab återberättar från Imam Malik att den som smädar någon som är knuten till det profetiska hushållet skall ges ett smärtsamts straff och ska fänglas under en längre tid fram till hans ånger är uppenbar eftersom han angripit Sändebudets rättighet, må Allah välsigna och skänka honom frid.

Abu’l-Mutarrif ash-Sha’bi, en faqîh från Malaga, gav fatwa för en man som hade kritiserat att någon bett en viss kvinna att svära en ed vid natten. Mannen hade sagt: ”Även om hon så vore Abu Bakrs dotter” och detta hade sagts på ett nedvärderande sätt vilket inneburit att han skulle pryglas och ges ett långt fängelsestraff.

Denne faqîh som ansåg att mannens uttalande var korrekt är därmed en person som förtjänar att tillskrivas fisq snarare än fiqh. Han blev kritiserad och tillrättavisad för sin fatwa och därefter accepterades varken hans fatwa eller hans vittnesmål i domstol. Det var något förkastligt och avskytt för Allah.

Abu ‘Imran berättade om en man som sade: “Även om Abu Bakr as-Siddiq själv hade vittnat emot mig…” Abu ‘Imran sade: “Om mannen åsyftade att ett vittne inte räcker så finns det ingen rättslig åtgärd emot honom. Om han menade något annat så skall han pryglas till döds. Denna dom har nämnts i en version”.

Texten är översatt av Abdussalaam Nordenhök. malikiyya.se

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


fyra × två =