Kompanjonernas status i Koranen

Info

Denna text är översatt av Sanningen om Shia 
Orginal texten är skriven av muslimmatters.org

Introduktion

Innan vi kommer till Koranens läror om kompanjonerna, vill jag bara kort klargöra vissa frågor som gäller karaktären av Muslimen. Imam Ahmad och al-Tirmidhi rapporterar, med en autentisk kedja att Profeten sade:

”Den troende kränker inte, inte heller förbannar, och inte är han en som tillägnar sig till elaka, skamlösa tal.”

Allah har också adresserat Profeten i Quranen genom att beskriva honom som:

”Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel]” [1]

Således är det ingen överraskning att Profeten avstod från att förbanna eller hålla på med andra vulgära tal. Al-Bukhari rappoterar från Aisha att hon sade:

”En gång så kom en grupp judar till Allahs budbärare och sade ”Al-Samu Alaykum” (må döden var med dig).

Jag förstod vad de hade sagt, så jag svarade: ”Al-Samu Alaykum Wa’l-La” (må döden vara med dig och förbannelse).

Då sade Allahs budbärare, ”Ta det lugnt Aisha, Allah älskar midlhet i alla äranden.”

Jag sade, ”Åh Allahs budbärare hörde du inte vad de sa?”

Allahs budbärare sade, ”Jag hade redan sagt ’Wa-alykum’ (och på dig).”

När det gäller att förbanna eller att förolämpa en annan Muslim så har Profeten sagt:

”Att förbanna en Muslim är fusuq.”

Innebörden av fusuq är att avvika från Allahs lydnad. I själva verket kan en sådan motvilja leda till och med till misstro om det är på grund av den här personens religiositet. Därför skulle det innebära att förolämpa är en av det som ogiltiggör ens tro.

Faktum är att Allah har förbjudit oss att förolämpa idolerna, dem falska gudarna som dem icke-troende har, ifall detta skulle leda dem till att förolämpa Allah:

”Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud.” [2]

Med denna försiktighetsåtgärd, låt oss komma nu till huvudtemat i den här artikeln, vilket är kompanjonernas status i Quranen.

Koranen

1. Status av kompanjonerna i Quranen!

”Och tänk på att det är Guds Sändebud ni har mitt ibland er; om han var gång ni lägger fram ett problem lyssnade till era [åsikter], kunde det vålla er svårigheter. Men Gud har gjort tron dyrbar för er och visat era hjärtan dess skönhet och Han har ingjutit i er avsky mot förnekandet av sanningen och mot all synd och olydnad. De [som beskrivs på detta sätt] är de som följer den raka vägen.”[3]

Denna vers tydligt riktar sig till kompanjonerna, för Allahs budbärare är och var bland dem. Observera att Allah säger att han har gjort iman älskade till dem och har förskönat den i deras hjärtan och Han har gjort dem att hata kufr, fusuq, och isyan. Han vidare beskriver dem som med att vara vägledda, eller rätt styrda (rashidun). Säkerligen kommer ingen tveka om att vem som helst till vilken Allah har gjort tro älskade och förskönad i ens hjärtan inte skulle ledas rätt? Sedan vidare efter det, vem kan förneka de är vägledda när Han har även gjort alla former av otro, ondska och olydnad hatade för dem?

Denna särskilda kategorisering av: otro (kufr), ondska (fusuq), och olydnad (isyan) har nämnts för att förtydligas. Det betonar deras oskuld av något som skulle driva dem ut från religionen och samtidigt rentvå dem som har någon kärlek för att begå någon form av synd som skulle vara mindre än så. Termen fusuq tillämpas på de av olydnad som är särskilt klandervärt eller onda, medan begreppet isyanskulle omfatta ens den minsta olydnad. På så sätt kan de varken ses som icke troende (kuffar) eller syndare (fussaq).

2. Löftet uppfylld!

”Gud har lovat dem bland er som tror och lever rättskaffens att Han skall göra dem till ställföreträdare på jorden – liksom Han gjorde dem till Sina ställföreträdare som levde före dem – och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han i stället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet – [på villkor att] de ägnar Mig sin dyrkan och inte sätter något vid Min sida. Men de som efter detta återfaller i förnekelse av sanningen har förhärdats i synd och trots.”[4]

För att förstå konsekvenserna av denna vers, måste vi se tillbaka på historien. Allah lovade de som var närvarande vid uppenbarelsen av denna vers att de av dem som tror och gör goda gärningar (1) skall beviljas myndighet på jorden, (2) Han kommer att upprätta för dem deras religion, och (3) Han kommer att byta deras tillstånd av skräck för en tillstånd av säkerhet.

Tänk på vad som hände efter Profetens död. Har inte historian visat oss hur Allah beviljade följeslagarana myndigheten på jorden och som fastställt för dem deras religion? Verkligen så har historian gjort det.

Faktum är att de erövringar som de hade uppnått under sina korta regeringstid var så stora att ingenting liknande av det har setts förr eller senare i historien. Araber, med lite tekniskt kunnande eller siffror, sopade ända in till Spanien i väst och i hjärtat av Asien i öst på bara några decennier.

På sina händer, inte bara en utan båda av världens supermakter var förödmjukad. Vad är mest häpnadsväckande av allt är att de flesta av dessa långsökta länder som trädde i Islam i händerna av följeslagarna för hundratals år sedan är fortfarande muslimska länder i dag. Om orden i denna vers inte är sanna angående dem, berätta då, vid Allah, av vilka denna versen är de sanna för?

3. Folket av Badr!

I surah Al-Anfal, så säger Allah:

”Han har stärkt dig med Sitt stöd och med [skaran av] troende som följer dig.” [5]

Denna vers hänvisar till Allahs hjälp till Profeten i slaget vid Badr. Därför har Allah vittnat om att de följeslagare som bevittnade Badr var troende. Detta vittnesbörd har kommit till oss i en vers i Koranen som skall reciteras i moskéer, på predikstolar, och på läpparna av varje troende ända tills Allah skall ärva jorden och alla på den. Finns det någon större vittnessbörd än det?

Vid detta slag var följeslagarna som närvarande omkring trehundra plus följeslagare.

4. Löftet av gudomlig nöje! (Bay`ah al-Ridwan)

”GUD SÅG med välbehag på de troende när de svor dig trohetsed under trädet; Han visste nämligen vad de [tänkte] i sitt innersta. Han lät deras sinnen fyllas av lugn och tillförsikt och lovade dem en snar seger som belöning.” [6]

Följeslagarna som bevittnade detta löfte var cirka 1400 till antalet. I denna vers sade Allah:

(1) Han var nöjd med dem
(2) Vittnat om att de är troende
(3) Och vittnat om renheten i deras hjärtan.

5. Expeditionen av Tabuk!

Med hänvisning till den stora militär expedition som gick ut till Tabuk med Profeten, sade Allah följande:

”GUD HAR i Sin nåd inneslutit Profeten och dem som övergav ondskans rike och dem som gav utvandrarna husrum och hjälp – dem som följde honom i de mörka stunder, då några bland de troende nära nog hade svikit. Ja, Han inneslöt dem [alla] i Sin nåd; Han, den Barmhärtige, ömmade för dem.” [7]

Den armé som gick ut med Profeten bestod av ca 30.000 män. Detta tyder på att de flesta av följeslagarna av Profeten är av hög status. Särskilt är det sant för Muhajirin, de som utvandrade från Mecka till Medina i en tid då de var förföljda för sin tro och som offrade sina hem och rikedom för att migrera i Allahs väg, och det stämmer i Ansar, de som riskerade den vrede alla araber hade för att ge skydd till Profeten och deras bröder, Muhajirin.

6. Beskrivningen av Muhajirin och Ansar!

Det är därför att Allah beskriver dem i Surah al-Hashr och säger:

”Bland dem [som skall få del av bytet är] de fattiga och utvandrarna som tvingats att lämna sina hem och sin egendom och överge ondskans rike för att söka Guds nåd och Hans välbehag och som ger sina bidrag [i kampen] för Guds och Hans Sändebuds sak. De är de som har en sann och uppriktig [tro]. [Till dem hör också] de som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] – dem skall det gå väl i händer.” [8]

Således Allah informerar oss om att Muhajirun bara hade flyttat för att söka Allahs belöning och nöje, och i ett syfte att stödja religionen av Allah och Hans budbärare. När det gäller de Ansar, beskriver Allah dem som de som tabawwa’ū’l-dar wa’l-Iman. Tabawwu är att bli fast i vissa ställen. Således hade Ansar blivit fasta i sin tro.

Sedan, i nästa vers, informerar Allah oss:

”De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan! Herre! Du ömmar, full av barmhärtighet, [för Dina tjänare]!” [9]

Åh Allah förlåta Muhajirin och Ansar som föregick oss i tro, och sätt inte i våran hjärtan något hat mot dem som har trott!

7. Om hyckleri (nifaq)!

Nu följer en fråga som vissa kanske frågar: ”Fanns det inte hycklare i al-Madinah?” Naturligtvis vet varje muslim att svaret är ja. I själva verket kan man undra: är det inte sant att Profeten inte visste exakt vilka dessa hycklare var? Detta är också sant som Allah säger:

”Men bland ökenaraberna omkring er, liksom bland dem som bor i [Profetens] stad, finns trotsiga hycklare som inte ger upp. Du känner dem inte, men Vi känner dem.” [10]

Detta är en verklighet som fastställts av Koranen utan tvekan. Allah säger också:

”Om Vi hade velat kunde Vi ha visat dig dem så att du med [ledning av] deras kännetecken visste vilka de var; men på deras tal kommer du med säkerhet att känna igen dem. Gud känner era handlingar.” [11]

Hycklarna har ett sätt att tala som gav bort sina dragningar och som var igenkännliga för  Profeten. Dessutom berättar Allah till oss i Koranen att han kommer att skilja det rena (tayyib) från den smutsiga(khabith) genom att testa de troende på olika sätt.

Efter slaget vid Uhud, så sade Allah:

”Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda.” [12]

Denna process att rena rankningar av följeslagarna är precis vad som skedde under åren som följde i Medina. Därmed av slaget vid konfedererade (al-Ahzab), sade Allah:

”Här fick de troende utstå en [hård] prövning, ja, det blev en djupt skakande upplevelse för dem.” [13]

När det gäller hycklarna, sade de:

”Invånare i Yathrib! Ni kan inte hålla stånd här [mot fienden]. Återvänd därför [till staden]!” Och några av dem bad Profeten [att låta dem återvända och] sade: ”Våra hem är utan skydd.” Men de var inte utan skydd – vad de ville var att komma bort [från striden].” [14]

Jämför detta med den ståndpunkten som de troende hade i detta stora problem:

”Och när de sant troende såg de sammansvurna [rycka fram], sade de: ”Detta är vad Gud och Hans Sändebud har lovat oss” och ”Gud och Hans Sändebud har sagt sanningen” – och därigenom stärktes ytterligare deras tro och deras underkastelse [under Guds vilja].” [15]

Allah hänvisar också till expeditionen i Tabuk i Koranen som ”timmen av svårighet” som vi har nämnt tidigare. Det var en tid av stora svårigheter och påfrestningar. När det gäller de troende, omfamnade de möjligheten att behaga Allah och Hans budbärare, medan hycklare dröjde kvar i al-Madinah, och efteråt ursäktade för sina frånvaron.

Således ser vi att Profeten kunde skilja de troende från de icke troende från de ståndpunkter som de tog vid prövningar.

Vidare säger Allah i Koranen:

”Hycklarna oroar sig för att en sura som rör dem skall uppenbaras och att den skall avslöja vad de [döljer] i sitt innersta. Säg: ”Fortsätt med era spydigheter! Gud kommer helt säkert att avslöja det som oroar er.” [16]

En grupp av hycklarna hånade recitörerna, som var något mindre än de lärda och elit följeslagare. På grund av detta hån var följande verser avslöjade:

”Om du frågade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Gud, Hans budskap och Hans Sändebud.” [17]

Således, i ljuset av dessa verser, att hävda att Abu Bakr och ‘Umar var hycklare, och att Profeten var omedveten om det, är höjdpunkten för spetsfundigheter! De var hans närmaste kompanjoner, hans betrodda rådgivare, och fäderna till två av hans hustrur, och ändå var han omedveten om sitt eget tillstånd? Vad mer kan vara långsökt.

8. Slutsats!

Det är viktigt att förstå att om någon avvisas från Islam, så betyder det att allt de säger eller rappoterar till oss angående religionen kan inte godtas. Är det någon annan än Abu Bakr, ‘Umar, och alla de övriga pålitlig följeslagare av vår älskade Profet som vi förlitar oss  på att överföra religion ner till oss? I själva verket var det under överinseende av Abu Bakr, och senare Uthman som mushafen sammanställdes under.

Det är därför så många av våra lärda i det förflutna har uppgett att om du ser någon håna eller förolämpa följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, håll dig borta från han, för han försöker att förstöra Islam.

Som en sista anmärkning, är det viktigt att komma ihåg att, som Ahl al-Sunnah, när man behandlar dem som vi är oense, bör vi råda dem med mildhet, så att dessa råd kan gynna dem. Således har Allah givit Musa och Harun följande instruktioner för att hantera Fir `awn:

”men tala till honom i försonliga ordalag; kanske förmås han då till eftertanke eller grips av fruktan.” [18]

Och detta är vad våra lärda menar när de säger att, ”Ahl al-Sunnah är de mest kunnigaste av människorna om sanningen, och de mest barmhärtiga av människor till att skapelsen.”

[1] Quranen, surah 68, vers 4
[2] Quranen, surah 6, vers 108
[3] Quranen, surah 49, vers 7
[4] Quranen, surah 24, vers 55
[5] Quranen, surah 8, vers 62.
[6] Quranen, surah 48, vers 18.
[7] Quranen, surah 9, vers 117
[8] Quranen, surah 59, vers 8-9
[9] Quranen, surah 59, vers 10
[10] Quranen, surah 9, vers 101
[11] Quranen, surah 47, vers 30
[12] Quranen, surah 3, vers 179
[13] Quranen, surah 33, vers 11
[14] Quranen, surah 33, vers 13
[15] Quranen, surah 33, vers 22
[16] Quranen, surah 9, vers 64
[17] Quranen, surah 9, vers 65
[18] Quranen, surah 20, vers 44

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


femton + 1 =